167. Ann-Louis
13.01.2024
Ann-Louis!
En morgon för några dagar sedan, när jag diskade efter frukosten, kände jag en bekant närvaro. Tänkte, av någon anledning jag ej förstod, på den kurs i intuition som jag deltog i 2012.
Texten nedan, är plockad från min bok "Uppdrag Jorden", utgiven 2019
Citat:
"I en övning på kursen (i intuition) försökte vi att tona in på en kurskamrats aura. När jag gjorde det såg jag diffusa tulpaner i olika former och färger, stående i fönster, på bord och inristade i glasföremål. Jag blev förvånad när kvinnan sedan bekräftade att hon älskade tulpaner och hade många sådana hemma i olika former. Tänk att jag verkligen hade kunnat känna in det genom hennes aura.
En annan övning bestod i att försöka ta in kontakter från andra sidan. När jag prövade det på en kvinna kände jag att det fanns någon bredvid henne. Det var en energi där som inte var kvinnans egen. Jag kunde läsa av om personen hade levt som man eller kvinna, om den dött som ung eller gammal och var den hade haft ont innan den dog.
Det blev min tur att sitta ner och få budskap från andra sidan. Först var jag orolig för att mamma skulle dyka upp, men den som kom till mig var en kvinna med ljusa och lätta energier. Hon beskrevs som jämnårig med mig. Vad jag mindes så kände jag ingen i min ålder som hade dött. I mitt inre såg jag plötsligt en bild av kvinnan. Hon hade kortklippt mörkt hår och glada bruna ögon. Det var min spralliga och levnadsglada klasskompis Ann-Louis, hon som hade dött redan i tonåren. Mötet var verkligen oväntat och upplevelsen gjorde mig både glad och rörd.
Insikt: Alla de här upplevelserna var omvälvande för mig. De bekräftade att livet på något sätt fortsätter efter döden. Jag fick också bekräftat att jag själv hade en intuition och att den kunde utvecklas.
Jag bestämde mig för att lyssna mer på intuitionen och låta den hjälpa mig på vägen till att ge mig själv och därmed mitt inre barn, kärlek. För att kunna älska andra behöver man först älska sig själv, insåg jag.
Sanat Kumara om intuition
Kjerstin: Jag uppfattar det som att intuition är när jag lyssnar på vad mitt hjärta vill säga mig. Vad tänker du om intuition Sanat Kumara?
Sanat Kumara:
Intuition är när du får budskap från dig själv. Och kontakten med dig själv, med ditt inre får du främst genom ditt hjärta. Så jag håller med dig.
Intuitionen kan utvecklas till en direkt kontakt med ditt Högre Jag. Det går stegvis/gradvis och det kommer att gå allt lättare för er. Man kan säga att det är vad som är uppstigningen.
Genom att utveckla och finstämma er intuition hittar ni tillbaks till er själva, till era kunskaper som redan finns i ert slumrande minne. Som ni redan vet, i ert hjärta har ni all universums kunskap." Slut citat
Det var alltså Ann-Louis, min klasskamrat från grundskolan. som kom på oväntat "återbesök" nu i veckan. Då, under kursen 2012, hade det redan gått 40 år sedan hon dog. Men aldrig har jag glömt hennes glittrande ögon, alltid fulla av bus eller hennes spridande av glädje och kärlek.
Jag var mycket rädd, tyst och blyg under hela uppväxten, men Ann-Louis var raka motsatsen. Detta trots att hon levde med en, åtminstone på den tiden, obotlig njursjukdom som alltså eskalerade och "tog ut sin rätt" i högstadiet.
Jag är tacksam över det nya besöket som gav mig inspiration och glädje. Det verkar som om "slöjorna" till den andliga världen är mycket tunna nu - i den speciella tid som vi här på Jorden nu befinner oss i!
Även tidigare i vintras var det någon som envist sökte kontakt. Jag kom inte på vem, så till sist blev jag tvungen att fråga; "Vem är du?"
Det visade sig vara Peter, son till en av mina gamla vänner. Den unge mannen dog av sjukdom i alldeles för unga år. Nu påminde han mig om att vi hade träffats en sista gång på en födelsedagsfest, arrangerad av hans mamma. Jag mindes platsen som han beskrev och att det hade varit så roligt att träffas igen, efter flera års uppehåll, beroende på att jag flyttat till annan ort. Ganska kort därefter dog han, för c:a 10 år sedan gissar jag.
Nu tackade Peter mig för att jag, för några år sedan, hade tagit emot ett meddelande från honom till en av hans föräldrar. Det hade jag själv helt glömt bort. Han undrade om jag nu ville "upprepa proceduren". Jag samlade mig, tog fram papper och penna och skrev efter Peters diktamen, ett meddelande till hans familj. Jag skrev sedan rent och postade brevet, varpå jag slängde min "kladd" - budskapet var ju inte till mig.
Även min syster brukar komma till mig då och då, sedan hon gick över till andra sidan i somras. Det känns avspänt och bra. Jag har även fått möjlighet att tacka henne för att hon så ofta hjälpte mig, bl.a. med barnpassning när mina barn var små. Hon dog av Alzheimer, vilket försvårade relationen under de senaste åren - men "i himlen" är hon åter fri och frisk :)
Det blev tomt när syrran dog, men många fina minnen finns bevarade i mitt hjärta. Våra familjer firade t.ex. en mycket traditionell jul tillsammans varje år i tjugo års tid, med våra sammanlagt sex barn. Vi dansade runt granen, lekte och spelade spel. Vad som vi, enligt en tyst överenskommelse mellan min syster och mig, inte hade traditionsenligt - det var nubben till julmaten. Möjligen en öl tillät vi, med vår barndoms jular i minnet - där spriten och inte gemenskapen stod i fokus. Alla erfarenheter lär vi oss något av, även vad vi inte vill ha i vårt liv...
Intuitionens väg går INÅT