197. Det vanligen osynliga 

Mina första upplevelser av en "osynlig värld"

Budskap från Sanat Kumara/Vivamus och från Jesus/Sananda

Jag hade före följande händelser inte haft en tanke på att något vi inte kan se med våra ögon kunde existera. Allra minst att rymdskepp kunde finnas "på riktigt"! Som jag redan har berättat så levde jag under mina första > 50 år i ett stort mörker, utan känsel i kroppen och med en enda dominerande känsla - rädsla!

Några få försök (kanske av många sådana?) från den andliga världen att visa att den finns hade jag ändå uppfattat:

Vid den exakta tiden för min pappas död (1974) hade jag en fantastisk upplevelse av ett starkt ljussken som kom uppifrån himlen rakt in genom taket på den stora restaurangen där jag firade examen tillsammans med mina klasskamrater. Jag kände genast vad som hade hänt, vilket mamma kunde bekräfta först dagen efter - jag hade precis flyttat och hade ingen telefon än.

C:a 15 är senare kom jag, genom mitt arbete, i kontakt med en kvinna som var döende. Vi talade om döden och spekulerade i vad som händer sedan. Hon frågade mig vilket tecken jag ville se - på att hon levde vidare på en annan nivå. "Ett flygande tefat" sade jag, utan att tänka efter. Damen gav mig också en speciell sten/kristall, en rosenkvarts som var nästan orange.

En tid efter kvinnans död var det en mycket vacker solnedgång. Jag stod vid fönstret med den rosa-orange stenen i handen. Något med en lång yvig "svans" efter sig dök upp (efter c:a 35 år minns jag ej säkert färgen på föremålet; men tror att föremålet var svart och "svansen" orange? - det står nog i När dagen gryr:) Föremålet liknade en "flygande drake" så jag tittade åt alla håll efter en lina eller en människa som flög med "draken". Det fanns ingen. Föremålet liknade mer en slags "tallrik" - som vred sig åt ena sidan efter den andra, när den åkte vidare rakt över gården och sedan försvann. Jag mindes plötsligt att det var just ett "flygande tefat" som jag hade önskat att kvinnan skulle visa mig! Den rosa-orange kristallen har jag kvar än i dag.

En ljusvarelse/ängel räddade köket från brand några år senare, c:a 1998. Efter julfirandet hade jag glömt en brinnande adventsljusstake av trä i köksfönstret. Jag skulle precis lämna köket när en ljus varelse/gestalt kom skridande genom hallen, förbi köket och rakt ut genom den stängda ytterdörren. Då såg jag ljusen - i sista sekunden - det rykte redan i en ljusmanchett! "Tack ängel, fast jag inte visste att du fanns", viskade jag, ganska omtumlad över händelsen...

Först 2011 - efter en veckas intensiv terapi, började mitt nya - ljusare och mer medvetna liv, med fler inre och yttre upplevelser för att utvecklas vidare. Fullärda blir vi aldrig har jag förstått!

Det ryktas om att många ser UFOs nu och det är inte så konstigt. Enligt mig så är det precis vad som sker nu - "Himlarna öppnas" i detta intensiva ljus som strålar ner över oss från Alcyone, centralsolen.

Vintern 2016/2017 såg jag två så kallade UFOs. En klar och solig morgon när jag körde bil hemåt såg jag ett ovalt silverglänsande föremål rakt framför mig på himlen. Jag tittade efter vingar på eller avgaser från farkosten, men såg ingenting sådant. Avstånd och storlek var svårt att bedöma, men jag uppfattade föremålet som stort och på relativt hög höjd. När jag hade uteslutit både flygplan, drönare och jättefågel kom ordet "rymdskepp" för mig och jag fnissade lite. Så kom jag fram till en rondell och behövde koncentrera mig på trafiken. När jag såg upp på himlen igen var det tänkbara rymdskeppet spårlöst borta.

Några dagar senare var jag på skogspromenad. Jag gick hemifrån genom skogen och kom fram på en grusväg intill en åker. Himlen var vacker med små moln som skiftade magiskt i olika rosa nyanser. Jag stannade och såg på de vackra molnen. Ett litet moln kom svävande emot mig på låg höjd. Bortom molnet i en lång sänka på andra sidan åkern kom något flygande. Föremålet var ovalt och blankt, större än de drönare, med kamera i, som jag hittills hade sett, men betydligt mindre än det möjliga rymdskeppet jag sett vid rondellen. Jag såg mig omkring men såg ingen människa med fjärrkontroll.

När föremålet kom närmare såg jag att det var helt slätt och gnistrade som silver i solen. Det vackra lilla molnet var precis framför mig, över åkern. Farkosten försvann in i molnet, som då skiftade i rosa och ljusblått. Från molnet strålade det kärlek, som starka Kristusenergier. Tårarna rann eftersom upplevelsen kändes som en hälsning från vänner på andra sidan. Jag tackade för hälsningen medan molnet steg uppåt och for vidare utom synhåll över skogen. Jag bedömer att föremålet hade plats för en person. Fanns det ett större moderskepp inuti det magiska molnet?

Kanske gavs jag denna upplevelse för att orka gå vidare in i låga energier och bearbeta rädslorna som jag ännu bar på? Jag tror att den andliga världen ibland vill visa att vi inte är ensamma här på jorden. Vi är sedda, vi är älskade och vi har många följare och hjälpare trots att vi ofta inte ser dem.

Något år senare besökte min dåvarande man och jag en stor klädbutik, en så kallad Factory Outlet. Där dök vi in i varsin provhytt på den gemensamma jeansavdelningen. När jag gick ifrån provrummet för att byta storlek på ett plagg, mötte jag en lång, kraftig man med blå kläder och rakat huvud. Han gick mitt i den trånga gången. Jag känner automatiskt in människors energier. Det märkliga var att denne man hade ingen utstrålning alls. Det fanns ingenting att läsa av. Han hade mycket bred hals och kraftiga överarmar. T-shirten var vackert blå i olika nyanser. Den smet åt på kroppen som om den vore ditmålad. Överarmarna var helt släta utan antydan till biceps trots att killen såg både vältränad och smidig ut. Han var säkert över två meter lång. Hans högra överarm befann sig i min ögonhöjd när vi möttes. Skymten jag hann få av ansiktet gav mig intrycket av ljust blåvitt och slätt skinn. Förutom att huvudet var kalt verkade han sakna både ögonbryn och ögonfransar.

Bakom mannen gick en kort äldre kvinna. Hon hade i motsats till mannen ytterkläder på sig. Ingen av dem hade en varuvagn eller korg trots att de kom i riktning från entrén. När jag senare passerade avdelningen för barnkläder stod mannen och kvinnan där och pratade mitt i en gång. Språket var för mig helt obegripligt. Jag hade velat se mer på den annorlunda killen, men kände mig iakttagen - eller rättare sagt "scannad" - så jag gick vidare.

Under flera dagar tänkte jag sedan på mannen utan utstrålning. Så insåg jag att han antagligen inte hör hemma på jorden utan var här och hälsade på, kanske för första gången. Han verkade inte veta riktigt hur vi såg ut eller uppförde oss, att vi brukar ha ytterkläder på vintern och har biceps. Han kanske var nyfiken på hur vi jordbor fungerar och scannade därför in mig. Det fick han gärna göra eftersom han verkade vänligt inställd.

Efter vad jag har fått höra av andra senare, så kom mannen antagligen av utseendet att döma, från Arcturius.

Sanat Kumara/Vivamus om kärlek från Universum

Jag är Sanat Kumara.

Händelserna utvecklar sig snabbt i denna stund. Många av er upplever i sina kroppar den stora vackra energihöjningen som sker på Gaia. Ni är underbara mina Vänner, liksom ni alltid har varit, trots att ni tidigare inte alltid har kunnat erkänna det (ler). Erkänn nu er Storhet, ert mästerskap. Ta med alla era sinnen in den kärlek som sänds till er från många skilda håll i Universum. Minns att det är för detta ni är här, minns att många av er har gjort liknande uppgifter tidigare, på andra planeter.

Ni som har blivit lurade att tro att jorden är den enda planeten det finns liv på. Ni börjar nu känna och uppleva att det finns så mycket mer runt omkring er. Det finns så många vänner och så mycket kärlek som strålar till er alla, intensivare för var dag. Vi älskar er och Skaparen har alltid älskat er, i alla tider, i alla dagar för just den ni är - inte för vad ni gör eller vad ni har gjort eller inte har gjort.

Föreställ dig en stor spegel framför dig. Se i spegeln hur Guds/Skaparens Kärleksljus strålar ner över dig uppifrån. Andas in kärleksljuset i hjärtat med lugna djupa andetag. Känn Moder Jord under dina fötter. Känn hennes kärlek strömma in genom dina fotsulor, upp i benen och vidare upp genom dina nedre chakran och vidare till hjärtat där Moder Jord och Fader Himmel förenas i kärlek till alla deras barn som vandrar på jorden. Känn att du är värd denna kärlek och ta in den i alla dina celler. Genom ditt öppna hjärta fördelas kärleken, förs vidare i ett evigt kretslopp in i kroppens celler.

Njut av stunden, njut av livet och njut av skönheten och kärleken som finns i överflöd inom dig själv och i ALLT runt omkring dig. Var NÖJD med vad du har uträttat på denna planet under långeliga tider. Minns att det är vägen som är målet. NJUT av resan som du har väntat på så länge. Glöm kraven på prestation och var i stunden i glädje och tillit.

Vi är med er alla liksom vi har varit i alla tider och vi gläder oss och firar tillsammans med er mina Vänner. VI ÄR ALLA ETT.

I kärlek och glädje.

Er alltid närvarande Sanat Kumara.

Sanat Kumara/Vivamus 10 juni 2019

Följande finns kanske redan i inlägg på bloggen, men är så aktuellt nu - i denna "rannsakningens" och samtidigt GLÄDJENS tid <3 

Ur min bok Uppdrag Jorden:

Hjälp av den andliga världen

När jag sände healing till Moder Jord fick jag åter kontakt med Kristusenergierna. Ibland kunde jag inte sända energierna vidare utan fick veta att jag själv skulle ta emot kärleken, in i hjärtat och in i kroppens alla celler. När rädslan nu hade minskat trängde andra känslor upp till ytan. Att älska sig själv är kanske den svåraste uppgiften vi har. En kväll när jag hade ångest över att inte ha räckt till som förälder kände jag Sanandas närvaro. Han frågade mig:

"Var du medvetet elak?"

Nej, det hade jag inte varit. Min rädsla och mitt stängda hjärta hade gjort mig ganska känslokall och fattig på känslor. Jag försökte åter att tänka att jag hade gjort mitt bästa efter de förutsättningar jag hade då. Ändå hade jag svårt att känna mig värdig den kärlek som Sananda försökte ge mig. Så intalade jag mig att bland alla dessa liv som jag hade levt var det nuvarande ganska fjuttigt. Jag hade inte medvetet skadat någon och förstod att detta var vad Sananda ville säga mig:

"Vi är här för att lära. Vi är inte fullkomliga."

Kom ihåg om du, liksom jag gjorde, ältar och åter ältar dina tillkortakommanden: Minns att du alltid kan be den andliga världen om hjälp. Änglar och olika Mästare finns alltid nära oss och är beredda att hjälpa om vi ber dem.

Jesus/Sananda om vägen, sanningen och ljuset

Jag är Sananda. 

Älskade vänner - bröder och systrar! Jag är med er i varje stund, varje dag. "The game is over" - spelet är slut! Rollspelet som ni alla har ägnat er åt för att samla erfarenheter och visdom, det kan avslutas nu. Tiden är inne, den Gyllene Tiden då det är dags att skörda vad som såtts är här. NU. I detta NU. Jag väntar på er mina modiga vänner, liksom jag alltid har gjort och alltid kommer att göra. Jag ger aldrig upp, minns det!

De ord som jag en gång sade: "Jag är Vägen, Sanningen och Ljuset (Livet)". De orden är DINA RIKTLINJER, Syster eller Broder. Ta in dem i ditt hjärta för DU är vägen till dig själv, till din kunskap om DEN DU ÄR. Stig in i DITT HJÄRTA som är Vägen till Sanningen om den DU ÄR. I den DU är, i ditt Högre Jag har du ALL kunskap om Livet, både på Gaia och i Universum. Du har full tillgång till Ljuset i ditt liv eftersom DU är kommen från Gud Fader och Gud Moder. Du ÄR kärlek, Guds Faders och Moders kärlek. Se din storhet, se ditt ljus och kräv din födslorätt, tillgången till din inre kraft, till din kärlekskraft i Guds namn. Ta emot kärleken och Kristusenergierna som sänds direkt in i ditt hjärta i denna tid.

Jag är med er i alla dagar, i alla stunder. När du tar in kärleken till dig själv i ditt hjärta så står vi VIPS här tillsammans. Vi är ALLA jämbördiga, vi är ALLA SAMMA LJUS. Mitt budskap som Jesus/Jeshua på jorden var:

"Älska dig själv, älska livet och älska allting omkring dig". Njut och var glad över att du har förmånen att leva fysiskt på jorden under denna fantastiska tid. Minns att du också själv har valt detta. Jag och många, många med mig beundrar er älskade Vänner, för ert stora kurage och för det arbete ni gör, både inom och utom er själva.

Med kärlek, er jämbördige broder och vän Sananda

Jesus/Sananda 30 maj 2019