31. Atlantis del 4. Kärlekens och Glädjens ö

Egna upplevelser och ett budskap från Sanat Kumara/Viavamus

Energier från Universum?

Under resan till Malta tog vi en dag färjan till grannön Gozo. Enligt guiden så kallas Gozo för kärlekens och glädjens ö. Jag såg genom bussfönstret att ön var mycket grönare och bördigare än Malta,. Vi åkte till ett tempel som heter Ggantija. Guiden berättade att templet är det äldsta kända på jorden. Det är äldre än både Egyptens pyramider och Stonehenge.

Templet låg nedanför en kulle, men med vacker utsikt över landskapet. Jag stegade raskt fram till templet utan att lyssna klart på guidens information. I stenarna vid ingången kände jag inga krafter. På väggarna en bit in såg jag flera hål, ungefär en decimeter i diameter. Hålen fanns i huvudhöjd på var sida av gången. Jag märkte att andra ställde sig mitt emellan hålen. Där var mycket folk, men jag trängde mig in mellan två hål tillsammans med några reskamrater.

Oj, det blåste genast starkt i pannan och in i öronen. Det kändes nästan som storm, eller åtminstone styv kuling. Ute var det helt vindstilla. Ingen av de andra reagerade på blåsten. De verkade inte märka den. Jag fick inte stå länge där i vinden, därför att många väntade på sin tur. När jag gick därifrån var jag både yr i huvudet och vinglig i kroppen. Det kändes som om jag hade druckit en halv flaska champagne.

Efteråt fick jag veta att templet Ggantija bland annat byggdes för att ladda ner kosmisk energi och solenergi till jorden. Även kroppens chakran sägs kunna balanseras i detta tempel. För min del var jag vinglig resten av dagen, men en spännande upplevelse var det.

Senare skulle vi besöka en kraftplats som heter Ta Cenc. Vår guide påstod att platsen var ett kosmiskt kommunikationscenter, och en gammal landningsplats för rymdskepp från Sirius. Den informationen tänkte jag vad jag ville om. Vadå rymdskepp?

Vi steg ur bussen på ett litet torg i utkanten av ett samhälle. Sedan följde vi en smal grusväg mot havet. Jag gick bland de första i gruppen. Helt plötsligt var det något som hindrade mig från att komma fram. Det var en osynlig vägg rakt över vägen. Jag blev först rädd, stannade och såg på de andra. De verkade oberörda och gick vidare.

"Ja, då går jag också", tänkte jag och tog sats. Jag kom igenom vad det nu var och fortsatte på andra sidan.

Vi kom snart till ett öppet och högt beläget område. Därifrån var det en underbar utsikt över en liten stad med en stor kyrka. När jag tittade mot havet såg jag konturerna av Maltas kust i soldiset. Mellan Gozo och Malta såg jag den lilla ön Comino omgiven av vackert turkosblått vatten. Guiden hade berättat att Comino kallas visdomens ö. Jag stod alltså på kärlekens ö och såg visdomens och kraftens öar framför mig. 

(Ön med "den blå lagunen" och det lilla tornet är Comino och strax bortom är Malta)

Jag gick runt på den vackra platsen och såg på taggiga växter och små vackra blommor som växte där. På ett berg hittade jag pyttesmå rosa blommor. De var så söta och såg ut som stjärnor. Jag ville fotografera dem. Men det gick inte att ställa in skärpan på systemkameran. Hur jag än vred hit och dit på zoomen eller bytte symbol, så förblev bilden oskarp. Till slut knäppte jag ett par suddiga bilder i ren frustration. Man såg ju färgen åtminstone...

Plötsligt mindes jag kraften som jag hade känt på vägen dit. Var det något sorts magnetfält som även påverkade min kamera? Jag gick först av alla tillbaks mot bussen för jag ville undersöka "porten" ordentligt. Men jag kom ända fram till det lilla torget utan att känna något alls. Inte för att jag trodde på rymdskepp (då) men något märkligt var det ju med den vackra platsen Ta Cenc.

Ett par år senare fick jag flera kortare glimtar från Atlantis. Bland annat skymtade jag som i en "röd dimma" flera män som jag mött i detta liv och dessutom min mamma. Jag förstod att vi alla varit tvungna att mötas för att lösa upp gammalt karma. Men det var något annat som jag borde minnas...

En tid senare kom den, upplevelsen som jag hade väntat oroligt på. En natt visades jag en sekvens från Atlantis. Jag hade tur - bilden av en grupp med fruktansvärda jättestora ödlor som liknade dinosaurier var suddig. De satt tätt ihop i en håla och  viskade om någonting. Jag tror att de var gröngrå och de satt upprätt som människor. Ödlorna utstrålade ondska. Åsynen av dem fick mig kall och stel av rädsla. Jag tänkte oväntat:

"De har tagit ifrån mig min kärlek".

Det snörpte till i hjärtat av saknaden efter mannen som jag hade älskat och tårarna flödade. Vem mannen var visste jag inte.

"Och de har tagit min drake" tänkte jag och tårarna rann igen av den plötsliga sorgen.

"Och nu vill de TA VÅRA SJÄLAR!" Jag kände panik när jag förstod vidden av min insikt och skyndade mig framåt. Då såg jag en kvinnlig vän stå tillsammans med en man i ett högt torn. Mellan sig höll de ett stort klot av kristall. De gjorde ett experiment av något slag. Jag förstod att det var resultatet av detta som ödlorna tisslade och tasslade om i förväntansfull förtjusning. 

Det gjorde mig rasande arg. Med hjälp av en stark gudinnas krafter for jag fram och slet klotet ur parets händer. Intill tornet fanns havet. Kanske befann jag mig på den lilla ön Comino intill Malta? Med hjälp av gudinnans krafter slungade jag iväg kristallklotet långt, långt ut i havet.

Efter det grät jag hejdlöst av sorg för nu var Atlantis era slut. De sista kristallstäderna skulle försvinna i havets djup. Jag mindes upplevelsen jag hade under resan till Malta, när jag såg tsunamin komma och vattnet stiga runt kristallstaden på ön framför mig. Min tröst i all gråt var att ödlorna ändå inte lyckades ta våra själar ifrån oss.

Jag tror att vi är många många på jorden som har svåra trauman både från Atlantis, Egypten och från andra svåra inkarnationer. Därför vill jag försöka muntra upp er lite med detta tröstande budskap som jag fick av Sanat Kumara när jag bearbetade trauman från Egypten... orden är minst lika aktuella i dag.

Ur Uppdrag Jorden:

Sanat Kumara    

Under Egyptens storhetstid hade ni alla en tuff tid. Härsklystnaden var stor med mycket krig och dödande som resultat. Ni alla prövade på olika roller, både som män och kvinnor, härsklystna och inte. Därför vet ni i dag vilken värld ni INTE vill leva i. Eftersom även ni ibland var de som dödade andra har ni alla upplevt båda sidor av myntet.

Ni är mogna för kärlek till alla era medmänniskor. Ni är mogna att leva i fred, frihet och acceptans. När ni kämpade för det goda, för sanningen, blev ni ständigt stoppade förr i tiden. I dag har ni lärt er att stå i ljuset, att kämpa för sanningen med Ljuset som vapen. När ni accepterar alla era upplevelser, också de mörka, och förstår att de alla har gett er rikliga erfarenheter kan ni se er själva som de ni är. Det finns ingen skuld, det finns inget att förlåta, det finns endast KÄRLEK.

Ni är av ljuset och ni är älskade för de ni är. Ni är alla djupt älskade av Fader/Moder Gud eftersom vi alla är ETT och komna ur samma källa. Ni ÄR Källan, ni ÄR Ljuset. Därför, i denna tid, kan ni sluta söka. Ni bär ALLT inom er.

Ni har alla samlat erfarenheter som man och ni har samlat erfarenheter som kvinna. Ta vara på de erfarenheter som ni samlat, erkänn att ni bär dem och finn balansen mellan er kvinnliga och manliga sida. När det kvinnliga härskar är allt kärlek, men ingen utveckling sker, allt står still. När det manliga härskar tar tanken, intellektet och egot lätt över. Balansen finner ni i ert inre, i ert hjärta. När ni lyssnar på er djupaste intuition, ert Högre Jag/er själ då finner ni också balansen.

Lyssna på ert hjärta och gör endast vad som känns rätt. Säg endast det som känns riktigt i hjärtat. Njut av livet och gör det som du tycker är roligt. Glädje och kärlek är livets mening. När glädje, skaparlust och kärlek finns, försvinner rädslan. Lär av barnen och lev i nuet som de gör.

I nuet är du alltid fri. Glöm dåtiden och glöm framtiden. NU, i denna stund händer stora saker på jorden. Mänskligheten, som alla har tröttnat på makt och ego går samman i kärlek för en frisk planet fylld av ljus och medmänsklighet i den Gyllene tidsålder som nu är kommen. Ni återknyts nu till ert ursprung, till era bröder och systrar i jordens inre och i universum. Till ert själs ljus, till ert Högre Jag och ni ser er egen storhet, er Gudomlighet. Lyckan och glädjen växer snabbt, inom en snar framtid. Återföreningens tid är inne. Ni är beundrade och högt älskade av oss alla.

Era bröder och systrar, genom Sanat Kumara

(Mottaget av mig, Kjerstin Sisilla Wegler 10 januari 2019)

     DET ÄR DAGS ATT SLÄPPA ALLT GAMMALT NU   

                          <3     VI ÄR FRIA      <3

Länk inlägg 32; Atlantis del 5; Kraft, visdom och kärlek