40. Hypogeum, templet där drömmar manifesteras
En plats där drömmar manifesterades vid Jordens skapelse?
Bilden ovan är "lånad" från Hypogeum-museets hemsida.
Det underjordiska templet Hypogeum i Tarxien, Malta
2014 åkte jag på en gruppresa till Malta. Jag hade inte alls planerat att resa dit, eftersom jag precis hade besökt Kreta och naturen verkade vara liknande. Dessutom hade jag aldrig åkt på en gruppresa, utan brukade boka och bestämma allt själv för att "ha koll på läget". När min granne mailade foton från Maltas kraftplatser och tempel bestämde jag mig omgående. Någon kraftplats hade jag aldrig medvetet besökt tidigare...
Under resan hade vi en maltesisk guide vid namn Francis Aloisio. Han sade att inför jordens utveckling mot en positivare värld, behövde dagens människor få kontakt med Atlantis-tiden och därmed också med Maltas gamla historia.
Ingenting förstod jag av det pratet. Atlantis var väl en saga eller legend och hur kunde kontakten med (eventuella) gamla tider kunna förändra världen i nutid?
Tji fick jag, så oerhört många starka upplevelser hade jag under dagarna på Malta - och efteråt och ännu... Mer om de omvälvande upplevelserna berättar jag bland annat i min bok Uppdrag Jorden och i blogg-inläggen om Atlantis (inlägg 28-34, länkar längst ner på sidan)
En dag på Malta skulle vi besöka det underjordiska templet Hypogeum. Den enda grotta som jag tidigare hade vågat gå in i var Lummelundagrottan på Gotland. Då längtade jag ut hela tiden trots att det var så vackert därinne. Det kunde ju finnas spindlar eller grottan kunde rasa ihop...
Tio personer i taget fick gå ner i underjorden. Min grupp var försenad därför att vi hade besökt ett annat tempel och glömt tiden... Filmen som vi skulle sett om Hypogeum hanns därför inte med. Kanske tur för mig, nu visste jag inte hur långt ner i underjorden vi skulle. Jag hann inte bli rädd.
Templets guide förklarade att eftersom vi var försenade fick vi gå ner i mörker. Belysningen, som skulle flytta runt vartefter visningen pågick, hade kommit i otakt. Därför var det becksvart i den smala och mycket branta trappan.
Efter vad som kändes som en evighet tog ledstången slut och marken under fötterna var ganska jämn. Vi följde guiden i mörkret till en kort trappa som ledde ner till en liten platå. Någon tog mig i handen och i väntan på att belysningen skulle komma ifatt, sjöng vi olika ljud och toner. Det var magiskt vackert att höra tonerna fylla bergrummet. Tårarna rann i strida strömmar.
Vi följde sedan guiden runt i templet genom svagt belysta gångar och grottor. Slutligen mynnade gången ut i en stor mörk sal. Jag kände en mycket stark kraft i salen. Jag höll ut händerna framför mig för att känna bättre. Då landade något kallt och hårt mitt i handflatan.
"Tack", viskade jag. Vattendroppen kändes som en gåva från Moder Jord, rakt ner i min högra hand. Sedan kändes kraften i magen och höfterna som började heala och gunga från sida till sida.
En av kvinnorna i gruppen sjöng ett enkelt mantra som vi lärde oss snabbt allihop. När vi tystnat så svarade en stark mansröst i mörkret. Det var så vackert när alla sjöng och den mäktiga mansrösten svarade.
Det kändes som om vi sjöng för Moder Jord, samtidigt som vi befann oss inne i jorden. Senare fick jag veta att mannen stod i en kammare med en speciell akustik, som får låga toner att genljuda i hela den stora salen.
Den svaga belysningen tändes och jag såg att salen var stor med vackert utmejslade väggar och tak. Det kändes tryggt och lugnt där nere i underjorden. Jag hade ingen lust att gå upp i ljuset igen, men vår tid var slut.
Man får inte fotografera nere i Hypogeum. När jag var på Malta köpte jag därför en serie vykort med målningar av templen. Bilden här ovan är målad av Francis Aloisio.
Första dagen på Malta besökte vi ett museum i huvudstaden Valetta. Där visade vår guide Francis oss en staty av en kraftig kvinna liggande på höger sida, i samma ställning som den liggande, vilande Buddhan brukar avbildas i. Kvinnan kallas för The Sleeping Lady och hon föreställde Gudinnan Gaia, berättade Francis. Hon sov dock inte, utan drömde. Kvinnan hade hittats i The Oracle Hole, den stora salen i Hypogeum där vi sjöng tillsammans. Genom att sjunga toner i salen ansågs man kunna balansera och heala både naturen och sin egen kropp.
"Ljudkoderna öppnar dörrar till perception, transformation och healing" läste jag efter resan i boken An Alternative Handbook to the Maltese Temples, skriven av vår guide Francis Aloisio. För mig stämde det mycket bra, något öppnades verkligen inom mig när vi stod där i kammaren och sjöng mantran. Healingen av kroppen, som påbörjats tre år tidigare, blev så mycket intensivare framförallt i mage och höfter.
Francis beskriver också Hypogeum som en plats där drömmar manifesterades när jorden skapades.
För att besöka det underjordiska templet Hypogeum behöver man boka biljetter många månader i förväg. Detta eftersom endast 10 personer i taget får gå ner i templet. Om jag minns rätt så har man 8 visningar dagligen.
Boktips om du ska besöka Malta:
