1. Möte med en okänd bror
En första kontakt med Agartha - resan till Malta
Uppdrag Jorden s. 48 (året är 2014)
En dag åkte vi till ett berg nära havet. Från det höga berget hade vi en underbar utsikt över en vacker dal. Det var den bördigaste platsen som jag hade sett på Malta hittills. Vi skulle stanna där en stund för att känna in dalens speciella energier. Vår guide berättade att där nere i dalen fanns det en ingång till jordens inre värld, Agartha. Jag tyckte att det lät mycket konstigt, men guiden fick ju tro vad han ville.
Jag följde bergskanten och kom till en grotta. I grottmynningen fanns en sten som jag satte mig på. Härifrån såg jag det intensivt blå havet och en del av dalen. Jag satte mig tillrätta och blundade för att meditera en stund.
Plötsligt kände jag en stor sorg, saknad och övergivenhet. Jag grät så kroppen skakade. När tårarna hade tagit slut kändes det bättre. Jag kände positiva energier från någon. De påminde om hur det hade känts i mormors knä när jag var liten. Tryggt och kärleksfullt.
Sedan visades jag en inre bild av en växt. En stor njurformad rot såg jag och en stjälk som slutade i en bladlös krona. Ett timglas blev nästa bild innan orden yin och yang dök upp i hjärnan och jag såg den svart/vita symbolen. Sedan kunde jag tydligt läsa ordet "balans". Jag blev full i skratt. Trodde den som sände budskapet att jag hade svårt att förstå eller?
Jag kände en stark kraft underifrån, in genom fötterna. Kroppen healade, mest i nedre delen av magen, som i det underjordiska templet. Jag satt kvar på stenen och tog emot energierna en stund. Resten av dagen kände jag mig balanserad, positiv och full av kraft. Vår reseledare berättade att det finns en bok på svenska som handlar om Agartha, jordens inre värld. Hon sade också att de som bor där är bra på att kommunicera via telepati och teknik.
Jag tog fotot från en plats strax intill grottan som jag satt i, då 2014
2022-02-02: TILLAGD INFO p.g.a. missuppfattningar av nedanstående text, som är kopierad från min bok Uppdrag Jorden. PÅ Malta besökte vi fysiskt bl.a. olika tempelruiner och kraftplatser. Sista dagen simmade de som ville med delfiner - de hette Sun och Estrella.
Fortsatt kontakt med Agartha
Uppdrag Jorden s. 50
Några dagar efter hemkomsten bjöd min granne och jag in våra män till visning av foton från Malta. Kvällen innan visningen såg jag igenom bilderna i datorn på övervåningen. När jag såg på fotona var det som om jag befann mig på Malta igen. Jag återupplevde de starka känslorna och krafterna som jag hade känt i templen. Kroppen healade som då, där jag satt framför datorn. Jag simmade med Sun och Estrella i poolen vid havet. Jag kände mig lika glad och lycklig som då.
Så mindes jag att min man och jag skulle se en film på teve klockan nio. Jag hade ingen klocka på mig och glömde att datorn hade en. Jag skrek frågande till min man på nedre våningen:
"Hur mycket är klockan?"
"Klockan är tio och trettiotvå" svarade genast en röst bakom min rygg. Det var ingen där. Jag tittade först på datorn och sedan på den avstängda Ipaden.
Så upptäckte jag att mobilen låg i bakfickan på jeansen. Rösten liknade väckningssignalen som jag hade använt några år tidigare. Jag kollade mobilen. Ingen väckningstid var inställd och ingen signal ändrad. Dessutom var klockan på mobilen verkligen inte 10.32, utan alldeles strax 21.
Jag visste att jag hade hört rösten. Först blev jag rädd, för händelsen var omöjlig och overklig. Sedan blev jag arg för att det kändes som om någon retades med mig. Så skrattade jag för att buset var ju rätt kul. Jag sprang nerför trappan och frågade min man om han hade hört någonting.
"Ja", sade han, "det lät som väckningen du hade på mobilen förut." Det kändes skönt att någon mer än jag hade hört rösten.
Det kändes som om buset hemma hörde ihop med saknaden som jag hade upplevt i grottan, vid den vackra dalen på Malta. Energierna var välbekanta. Jag hade fått en osynlig vän, som jag säkert skulle få möta en dag. I tanken kallade jag honom för min bror, för att han kändes just som en busig kille.
Jag läste boken om Agartha, jordens inre värld, som reseledaren hade tipsat om. Miljön som beskrevs i boken kändes bekant. Speciellt dansen, glädjen och det stora spännande biblioteket berörde mig. Likaså besök hos urbefolkningar och vilda djur. Tills vidare fick jag acceptera att det inte var möjligt att få en förklaring på allt. Det var väl bara att gilla läget, vara tacksam, glad och leva i nuet, tänkte jag.
(Boken jag läste var "Agartha - jordens inre värld" av Mariana Stjerna. Jag läste även "The age of Magic and Visdom" och "An Alternative Handbook to the Maltese Temples" av Francis Aloisio.)
(Mer om Malta, Agartha o Tim i några av inläggen 28-35 - om Atlantis)
